Som i en dimma
Jag känner mig delad. Mina känslor växlas och jag vet inte vad jag ska känna. Jag känner att hela jag är i en dimma som är oändlig och som jag aldrig kommer att ta mig ur. I hela mitt liv har det varit det ena än det andra och slutet måste finnas nånstans där, eller? Är det bara jag eller har ni känt så någon gång?
Grattis Carolina på 21 års dagen, du finns i mina tankar.
Kommentarer
Postat av: Systeryster
Själv befinner jag mig i en glasbubbla där världen utanför bara snurrar och går oberoende av om jag finns eller inte. Märkligt!! Saknar dig...kramis...
