Mindfullness
Jag och psykologen pratade om närvaro i det man gör. Det är intressant för hon förstod inte riktigt. När mitt humör svänger, oftast på en sekund så kan jag bli så arg (eller ledsen) att det känns som om jag ska spricka. Det går knappt att beskriva känslan men det känns som om något i mig ska gå sönder och då spänner jag mig ut i det yttersta och kan till och med bli våldsam. Om någon står i vägen, oftast jag själv, kan det gå illa. Det är en impuls, jag hinner inte tänka innan jag gjort något galet. Vi pratade om mindfullness, att vara närvarande i det man gör och hon försökte lirka med att "kan du inte försöka tänka efter en gång till innan du gör något" och liknande men jag kan inte det. Allt sker på impuls och det kanske är svårt för den som aldrig varit med om det att fatta men det går inte att tänka efter en gång till eftersom det känns som enda utvägen just då, antingen att göra illa någon annan eller sig själv, tyvärr blir det ju oftast jag själv som får ta smällen.
Nu för tiden skär jag mig aldrig, det har jag inte gjort på flera år. Nu är det mer galna saker som att banka huvudet i väggen eller riva av håret för att förflytta smärtan. Det låter helt galet och som om jag är ett verkligt psykfall, kanske jag är det just då, men just då vill jag bara få bort den smärta jag känner vid bröstet därför att det blir för mycket. Denna vecka har jag i hemuppgift i färdighetsträningen att hålla i en sten och känna på den och försöka att endast tänka på den. Det är ett steg i mindfullness. Försök själva, det är inte lätt, man tänker på en massa annat men när en tanke kommer så notera den och skjut bort den och återgå till stenen.
