Stum sitter guden av Anna Jansson
"Mannen hängde stelt med en rännsnara runt halsen. Skjortan var söndersliten, buken genomstungen med ett grovt spjut. Oförskämda vita flingor landade i mannens hår. Kanske naturens eget sätt att dölja det inträffade - ett midvinterblot.
Polisassistent Maria Wern och hennes kollegor står handfallna inför den bestialitet de möter. Ett liknande mord inträffade i Uppsala nio år tidigare. Mördaren hade den gången omkommit i en bilbrand. Kan det trots allt finnas något samband?
Tack vare Marias kamp och envishet tonar bilden av en mördare fram - en människa sviken och förnedrad till den punkt där verkligheten ger plats för vansinnet. Men det blir en kamp där Maria är nära att mista allt som betyder något för henne".
För ett tag sen recenserade jag Anna Janssons "främmande fågel", den boken är någonstans i mitten av den här serien om polisassistent Maria Wern. Boken var så bra och spännande att jag bestämde mig för att läsa hela serien och denna bok, "Stum sitter guden" är den första.
Man måste nästan läsa hela serien, inte bara en bok och följa Wern, både i hennes privatliv och på arbetet, för det är riktigt spännande. I denna bok är hon gift med Krister och de har två barn, Emil och Linda men förhållandet mellan henne och Krister är på sprickningsgränsen eftersom hennes svärmor inte låter dem vara ifred. När de till exempel bestämmer sig för att ha en lugn, skön weekend i Paris får svärmodern plötsligt kramper i hjärtat och de tvingas stanna hemma men när helgen är slut så försvinner kramperna lika plötsligt. Maria får inte mycket sömn under denna julhelg och får heller inte mycket tid att träffa sina barn på grund av de råa mordet. Mordet tycks också ha någon sorts koppling till nordiska mytologin och stor koppling till Maria själv.
"Främmande fågel" vill jag minnas att jag gav 5/5 i betyg. Denna får 3/5, den var inte lika spännande men eftersom jag vet att böckerna blir bättre så tänker jag fortsätta läsa serien. Detta var Anna Janssons första bok i serien och därför kan jag förstå om den är lite sämre, man växer ju in i rollen som författare! Man lär sig väldigt mycket om nordisk mytologi vilket är ett stort +, repetition från mellanstadiet.
