eventuell magisterexamen
Jag vill verkligen inte sluta plugga, har bara tre terminer kvar! Jag vill faktiskt fortsätta, kanske ta en magisterexamen eller forska i litteratur. Jag och Carro sitter och spånar på det. Jag menar det finns ju ändå inga lärarjobb nu i finanskrisen och Luleå är den kommun som sparkat flest lärare hitills. Vi planerar redan lite smått inför exjobbet, det är ändå bara 1 år kvar.
Nu ska jag börja skriva en diskussion om grammatik, vad jag har för erfarenhet av grammatik, hur jag ser på det osv. Det tar emot, fast jag började innan lektionen medan jag väntade på Carro. När jag satt i fiket kom en person fram till mig, som jag har varit lite besviken på, och bad mig om ursäkt för hur han hade betett sig i förra veckan! Jag blev jätte förvånad men otroligt glad. Han berättade lite kring sina personliga problem och att det var det som var orsaken till hans agerande och då förstod jag honom. Jag fick väldigt dåligt samvete hur jag hade behandlat honom efter det, bland annat ordnade jag så att en lärare gav honom kompletteringar. Efter en diskussion med Carro har jag dock mindre dåligt samvete eftersom, har man inte gjort en uppgift måste man ju göra den oavsett vad man har för personliga problem, sen kan man ju ta hänsyn till att man inte lyckades göra den tills den skulle vara gjord.
