Matmissbruk
Ångest! Det gör ont i hela själen och jag är jätte ledsen, vet inte hur jag ska orka till jag får gå och sova för det är outhärdligt det här. Har sovit en stund till nu men sen skulle Jonas åka på middagen och jag bestämde mig för att inte följa med. Jag tror jag vet varför jag är ledsen. I onsdags när jag fick se videon på mitt tal satt jag och tänkt på hur tjock jag är, jag är visserligen överviktig men det är stört att jag ska sitta och tänka på sådant och om jag nu är så tjock kan jag väll börja träna och äta rätt så går jag ner tänker ni nu? Nej, jag har haft mina perioder då jag gått ner riktigt mycket, sist gick jag ner 10 kilo men en till "biverkning" av min sjukdom är att jag har ett matmissbruk. Jag tröstäter som det så fint heter och jag har alltid gjort, jag trycker i mig godis och mat och gråter sen över att jag är för tjock men jag kan helt enkelt inte sluta.
Det är svårt att förklara för någon som inte känt så men när jag får äta mitt godis så mår jag bra en stund, det är samma för rökare, snusare och andra drog- och alkoholmissbruk. När jag då inser hur tjock jag är så vägrar jag äta och jag vet att det var därför jag inte åkte idag, jag vill inte att andra ska titta på mig och tänka att den där tjockisen borde inte äta så mycket.
Jag önskar att jag kunde få hjälp med min vikt men jag orkar inte kämpa mer alldeles själv. Det går bra några månader och sen blir jag deprimerad och börjar äta igen. Det skulle ha varit häftigt att ha en personlig tränare som alla kändisar har eller att Anna Skipper kom hit eller nåt. Jag mår så dåligt av det här men har gett upp.
