Vinterstaden av Arnaldur Indriðason
"En kall januarikväll kallas polisen till en betongförort i Reykjavik där ett lik hittats mellan höghusen. En mörkhyad, tioårig pojke ligger framstupa i en blodpöl, fastfrusen i isen. Han har stuckits i magen och övergivits i den kalla vinternatten.
När kriminalpolisen Erlendur och hans kollegor kommer till platsen är pojkens äldre halvbror Niran försvunnen, och man tror att han har med mordet att göra. Det framkommer också att en lärare i pojkarnas skola är känd för att vara aggressiv rasist, vilket får misstankarna att riktas mot honom. Men andra spår låter istället ana att det finns kopplingar till narkotikahandel, och man jagar rätt på en knarklangare som tidigare gripits för misshandel. Vet han sanningen om vad som egentligen hände den där kvällen? Varför barnet lämnades att dö?
Ut ur mörkret och snöyran stiger så smånningom en bild av händelser som är dystrare än en vinternatt vid polcirkeln".
Den bästa boken hittills i Arnaldur Indriðasons serie om kriminalpolisen Erlendur Sveinsson. Den berörde verkligen mig, att en liten tioårig asiatisk pojke blivit mördad och alla rasistiska åsikter som människor har, för det händer ju verkligen på riktigt också! Serien blir som sagt bara bättre och bättre och ni missar verkligen något om ni inte läser den.
Efter den andra boken tror jag att jag skrev att "ingenting är som det verkar" och nu gäller det mer än någonsin men det roliga är att dem faktiskt nämner det i boken. Det var bland det första som Erlendurs förra chef Marion lärde honom när han började jobba på roteln.
Betyg: 4/5
