Social fobi och panikångest
Jag känner mig värdelös och så äckligt ful. Hur kan man åka till stan med håret i en hästsvans, utan smink med ett ansikte som är förstört av år av acne? Har dessutom köpt en ny jacka som är så ful och alldeles för stor för mig, ful färg, babyblå. Skulle tagit den vita. Det känns som att alla tittar på mig och klumpen i bröstet växer sig större och större. Jag börjar svettas när folk tittar och när jag väl är hemma så är jag helt blöt, svett som kommer av nervositeten. Det passar mig bättre att ligga inne och läsa, inte behöva gå ut alls. Jag får ångest när jag måste gå ut. Är det detta jag har förvandlats till efter en sommar utan jobb? Kommer jag aldrig att komma ur det, jag hoppas det men jag får ångest över att människor ska behöva se en sådan som jag ute, jag borde i alla fall orka fixa till mig om jag ska ut men jag orkar inte det. Orkar inte ens se mig själv i spegeln utan att börja gråta. Ska egentligen på bio ikväll med en kompis, vet att jag borde men jag är alldeles för ledsen och orkar verkligen inte fixa till mig. Kanske alla tror att jag blir gladare om jag hittar på något men det är tvärtom, gör jag något är jag helt slut i flera dagar efteråt. Det tar på krafterna att ta sig till att göra någonting och försöka ha roligt. Jag måste dessutom agera skådespelerska hela kvällen eftersom kompisen inte är en sådan kompis man kan berätta för när man är nere. Jag är trött, helt slut fast jag sovit hela natten men jag måste redan ta en tupplur igen.
