Önskningar
Känns något bättre med ångesten idag. Min kompis fick biobiljetterna och när Jonas kom hem igen, för han åkte och lämnade dem till henne så hade hon skickat med en godispåse och en dricka till mig, gulligt va! Pratade också en del med Carro igår, då brukar det kännas bättre och självklart pratade jag också med Jonas om varför jag mådde som jag mådde. Men det är svårt när det bara kommer utan anledning och det går ju inte att göra något åt det. Hade jag kunnat hade jag öppnat bröstet och petat ut "stenen" men det går ju inte utan man får ta sig igenom det svåra bara genom att vänta att det ska försvinna.
Jag önskar bara att jag hade en bästa kompis som jag kan umgås med men det är svårt när jag är sjuk. Jag kommer aldrig någon så nära eftersom det skrämmer mig. Mamma är ju likadan för er som känner henne och hon säger ofta till mig att det är hennes fel. Men det är ju inte hennes fel, det bara blev så att jag växte upp i det. Det är skrämmande med vänskap och det är skrämmande ur snabbt det kan ta slut, har hänt för många gånger. Hade jag fått önska något hade det i alla fall blivit en bästa kompis. Synd man inte kan önska sig det i födelsedagspresent. Jag fyller år snart, men jag önskar i år att alla ska skänka en slant till barncancerfonden, förutom skor som jag önskat mig av mamma så vill jag inte ha något annat utan pengar ska gå till välgörenhet.
