Idag avgörs min framtid.
Godmorgon,
Idag är den avgörande dagen för hur min närmaste framtid kommer att se ut. Det låter jätte allvarligt och det är det också på sätt och vis. Jag vet att jag inte ska dras med i någon annans felsteg men om man älskar den personen så gör man automatiskt det. Många har sagt till mig under den här resans gång att han måste ta ansvar för vad han har gjort och att han ska ta konsekvenserna för det och det är sant men psykiskt hänger jag med eftersom jag valt att stanna kvar vid hans sida. Jag vet att många har lätt för att tänka att jag inte ska må dåligt psykiskt av det som sker och att det är upp till den som gjort att ta sina konsekvenser men jag kan med 100% säkerhet säga er att om det varit er det handlat om så hade ni känt som jag gör idag.
Om man älskar en person och väljer att stanna vid dens sida så kommer man att drabbas av alla de konsekvenser och motgångar den stöter på. Det går inte att förhindra, jo det går men då måste jag lämna allt som har med honom att göra och det vill jag inte, har valt att inte vilja. Det är jobbigt att inte ha någon annan än min psykiater att prata med om det här, visst har folk frågat hur det går och hur jag känner men när jag svarat så byter de samtalsämne. Det är nu jag önskar att jag hade en bästa kompis jag kunde dela allt med. Efter beslutet är taget idag så är jag ensam om mina känslor för det, han har ju den enda delen i den processen och kommer känna som han gör men jag som anhörig har den delen av känslor som ingen bryr sig om. Det fick jag allt erfara av det svenska samhället när allt detta började. Jag kommer inte att annonsera för någon vad resultatet blev.
Anledningen till det är för att jag inte känner att någon kan glädjas med mig för det som hänt de senaste veckorna. Jag har försökt att rycka upp mig och se ljust på framtiden trots att jag visste att den här dagen skulle komma. När jag berättat att han fått jobb trots finanskrisen har det blivit tyst på andra sidan för att den personen då bara tänker på vad som kommer att ske idag, och jag vet! Om utgången blir den västa så försvinner jobbet. När jag berättat att jag till hösten tänker flytta till en större lägenhet, både för min egen skulle och för Biancas skull så har det blivit tyst i andra ändan för om utfallet blir det värsta idag så kommer det inte att bli så. Jag vet att alla vill mitt bästa och att jag ska inte ska ha drömmar som kommer att krossas men jag måste ändå ha mina drömmar, annars kan jag inte leva vidare. Det är synd att man måste äta sobril för att kunna leva ett normalt liv för att man inte får prata om sina känslor. Jag väntar till klockan 2 idag, då vet jag hur min framtid kommer att se ut.
