Letandet fortsätter efter ett hem åt Murre

Tårarna är slut och jag känner mig rastlös, vet inte vad jag ska göra av tiden. Det känns tomt med en mindre i lägenheten och jag är så ledsen eftersom jag aldrig mer kommer få se honom. Jag kommer aldrig få höra han skrika från buren när jag skalar morötter, men jag förstår att det är så livet är för både djur och människor. Jag försöker roa Murre så gott det går men jag förstår att han behöver en kompis där i buren, jag är inte tålmodig av mig och vill hitta ett hem åt honom fort men det verkar vara omöjligt. Var inne och tittade på blocket och det är skrämmande hur många som vill omplacera sina djur men som inte får några napp. Jag är stolt att jag tog hand om Bianca, att hon slapp vara ett av alla dessa djur.


Kommentarer

Postat av: Systeryster

Kram!!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback