Övervikt.
Inlägget idag kommer främst att handla om övervikt som då har blivit otroligt omtalat de senaste veckorna. Aftonbladet har ju nu en serie där unga människor får berätta om sin övervikt och mobbningen som kommer med den. Jag blir lite konfunderad när jag läser dem, en person hade fått råd att gå till en dietist men han tackade nej för då skulle det vara bekräftat att han var fet. Om någon hade rått mig att göra det eller skrivit remiss när jag var yngre då hade jag gjort det med en gång för som ni kanske förstår så är jag en av dem som har och har alltid haft ett otroligt problem med vikten.
Utan att skämmas så har egentligen hela min familj alltid tjatat om vikt, vikt, vikt men jag har aldrig sett det som negativt utan det är samhällets framgång inom ämnet. Vi påverkas av media och detta smalhetsideal. Utifrån mina egna erfarenheter eftersom jag inte kan svara för andra; Jag var oooootroligt stor när jag föddes, egentligen blev jag mobbad redan då. Jag höll på att dö när jag föddes, jag kvävdes och fick ligga i kuvös (där egentligen de för tidigt födda barnen ska ligga), så visst kan förstå att det såg roligt ut när jätte bäbis på 150 kilo låg där men ska läkare och sköterskor skratta åt en stor bebis som håller på att dö?
Vikten fortsatte att öka och trean började mobbningen, jag var fet, ful, äcklig...ja alla som varit med om det vet vilka ord som kommer så jag bytte skola igen, min gamla skola. Det var inte fullt lika illa där men de äldre barnen hade alltid någonting att kommentera om mitt utseende, dessutom var jag lång för min ålder så det såg väll konstigt ut, jag var ett missfoster.
När jag sedan valde att flytta till Luleå hade jag kommit upp i tonåren och det blev mer uppenbart för mig att kilona måste bort så jag började svälta mig själv. I skolan drack jag ett glas vatten till lunch och hemma sa jag att jag var mätt, hade ätit så mycket i skolan. Jag rasade i vikt och skolan reagerade och kallade till ett extra utvecklingssamtal med min mamma. Då fick jag börja äta igen och jag gick upp trippelt så mycket. Jag kan verkligen inte klara av det, jag har försökt på så många sätt, jag kan äta bra och nyttigt, jag kan träna men jag går inte ner i vikt. Och när det inte ger resultat då börjar jag ju äta igen och går upp ännu mer, jag behöver hjälp.
Idag var jag på väg hem från en föreläsning när jag såg två killar stå och prata med en tredje. Den tredje killen var mycket mindre än de andra två, kanske i 9-10 års åldern och dem andra i 12 års åldern. Jag hörde först inte vad dem sa eftersom jag kämpade med blåsten och fingrarna som frös men jag uppfattade ett hot från de två äldre killarna och så hörde jag den lilla killen säga "Sluta innan mamma kommer" (Mamman kom nedför kullarna), då sa en av de andra killarna efter att ha tittat på mamman "vilken boll", sen skratta dem och cykla därifrån. Fan va trög jag är på att fatta saker, jag insåg vad dem sagt först efter dem åkt. Stackars kille, jag tänker på honom ikväll och för alltid och på alla andra som blir mobbade av olika anledningar. Hjälp oss!
