Nobody
Saknar Hanna-Li och Jonathan otroligt mycket
Jag och min systerson Jonathan
Min systerdotter Hanna-Li sommaren 06 i Luleå
----------------------------------------------------
Sitter på jobbet och har rast just nu så då tänkte jag passa på att skriva lite. Pratade just med en underbar människa, otroligt trevlig. Han trodde att jag kom från Finland HAHA. Sen när har jag en finsk brytning, men däremot hörde han sen att min norrländska är otroligt bred, den blir bredare när jag pratar med kunderna. Konstigt! Värst är faktiskt när jag pratar med kunder i skellefte har jag märkt, man får deras dialekt, det blir väldigt jo, jajamän osv.
Ska jobba nu till 12, såg att dem lagt ut jobb för lördag :( attans, jag ville ju jobba då, det är så skönt att jobba på helgerna, lungt och skönt. Jaja, det kommer väl fler tillfällen.
Efter jobbet ska jag på stan och köpa ett par byxor, ska på Jonathans dop på lördag och just ja, ska ju sjunga där då. Hoppas det kommer en skivbolagsdirektör så blir jag kändis ju, utan ansträngning :D Fats mindre troligt att en sådan skulle komma till Arboga kyrka. HAHA.
Så idag blir det att köpa byxor och sen åka hem och packa. Göra frågorna till seminariet imorgon så jag är väl förberedd och åka och lämna Bianca till kattpensionatet, får se om jag hinner till kören också. Skulle verkligen behöva det eftersom vår koncert börjar närma sig men hinner jag inte så får jag träna hemma.
Imorgon efter seminariet åker jag till Arboga och är borta till måndag men jag kommer uppdatera mig ändå här på bloggen, men mest ser jag fram emot att träffa Jonathan. Och kanske, kanske att jag får se Alissa, Johannas bäbis men det blir ju mindre troligt eftersom vi fortfarande är osams med varandra. Har börjat fundera mycket på¨Johanna på sista tiden, det är 1,5 år sedan vi blev osams och sen vi prata med varandra, tiden går fort. Jag har inte alls tänkt på det och inte har jag varit ledsen heller. Vi växte verkligen ifrån varandra där på vägen och jag tycker att det var hon som betedde sig omoget. Dessutom var hon redan innan bråket otroligt elak mot mig och har satsat hela vårat liv på att trycka ner mig och sno de få vänner jag haft.
Jag har alltid sett upp till Johanna av någon anledning, hon har alltid varit jätte söt, jag ful, hon har varit populär, tvärtom för mig, hon har fått göra allt, jag har inte gjort någonting. Och på grund av detta så har jag aldrig vågat säga emot henne, jag borde ha kontroll, jag är moster till henne ändå är det alltid hon som haft kontroll över mig, bestämt över mig och tryckt ner mig. Ingen kan någonsin förstå hur elak hon varit mot mig och ändå så älskar jag henne. Anledningen till att ingen kan förstå, så att det inte blir några missförstånd är för att hon aldrig visat det inför andra, bara mot mig. Jag har alltid varit en loser enligt henne och jag antar att jag är/har varit det. Jag är egentligen inte värd någonting för fem öre, jag är tafatt som en viss person brukar säga till mig, oduglig, klumpig, tjock (har gått upp 10 kilo på ett år), värdelös helt enkelt.
Jag förtjänar inget och ingen. Låt mig va.
---------------------------------------------------------
Nu är jag ännu ledsnare, min familj glömmer bort mig jämt.
