äckligt svårt!

Va töntig jag är :D sitter här och gråter för mig själv när jag tänker på min älskade systerson. Saknar han så det gör ont i hjärtat. Han är som ett solsken, man kan bara le när man ser honom. Det känns så jobbigt att jag ska behöva bo här och dem där, önskar det var annorlunda men en dag kanske det blir det. :)

Idag har jag pluggat hela dagen och ändå är jag inte klar inför seminariet imorgon, känns piss just nu. Boken var bra, läs den, Den nazistiska utmaningen, aspekter på andra världskriget av Alf W. Johansson. Men frågorna till den, jag förstår dem bara inte, jag känner mig trött i huvudet. Två seminarium och 3 veckor att plugga till en tenta, orimligt. Nu är det visserligen snart bara två veckor kvar och det känns inte som jag är på, jag går bara och väntar på förra tentan, den ska väll komma nu i slutet på veckan sa han igår. Fortsätt plugga då för fan!


Kommentarer

Postat av: B

Han är supergo :) Man blir helt annorlunda när man håller i han. Knappt man vågar ju, tänk om han går sönder !:D
Du får sätta upp ett mål när du ska träffa honom och sikta in dig på de , så kanske de känns lättare :)

Pussar !

Postat av: systeryster

Vi saknar dig oxå!!*puss*


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback